Denna vecka har alla nya studenter på LTH ankommit för att genomgå en eller ett par veckor i mjukstartens tecken, en företeelse som även går under beteckningen ”nollning”. På väg tillbaka från lunchen gick jag precis förbi ett typiskt inslag i nollningsschemat – tävlingen där man ska få in så många personer som möjligt i en personbil. Jag förstod det inte då jag själv började på LTH, och jag förstår det inte nu. Att viga en inledande vecka åt mer socialt betonade aktiviteter tycker jag är bra; många av dem som börjar studera i Lund har inte bott där tidigare och har således inget större socialt umgänge som de kan känna sig hemma i från början. Då känns det rimligt att låta nollningen fungera som en katalysator för folk att lära känna varandra. Men – varför under så idiotiska former?
Bra grejer finns, jag har exempelvis varit med om kvällar då det har bjutits på våfflor samtidigt som man pluggat tillsammans med sina ”faddrar”, det vill säga äldre studenter som gått något år på programmet. Men så har vi bilpackningen. Och underliga bussar där man varit tvungen att skrika ”en gång till” varje gång bussen åkt in i en rondell, varpå bussen tar ett varv till i rondellen… och ett till, och ett till, och… Och alla dessa overaller och mössor, det är för mig obegripligt att denna iklädnad har kunnat överleva (eller ens uppstå från början); något mer anti-individualistiskt får man leta efter. Enligt min erfarenhet är det få av studenterna som efter nollningen pallar bry sig om sina overaller, eller underliga sånghäften eller dylika ting, men ändå fortplantar sig dessa attribut vidare, år för år. Mitt intryck är att detta beror på att det bara är det fåtal som är som mest entusiastiska under nollningen som går vidare och arrangerar spektaklet nästkommande år, och så har vi en struktur som reproducerar sig genom decennierna.
Varför inte sparka ut alla dammiga attribut som inte fyller någon större funktion i sig, till förmån för mer allmängiltiga sociala tillställningar? Jag medger att det kan finns ett värde i vissa traditioner som vi människor inte nödvändigtvis kan greppa, men jag tror att gränsen går ungefär här, vid teknolognollningen. Vinsten av att satsa på mer generella arrangemang blir att fler studenter känner sig hemma på högskolan, eller måhända mer precist uttryckt själva får en chans att inreda så att de känner sig som hemma. Dessutom – är det tillställningar som dessa som teknologer ska bygga sin identitet på? Hur påverkar bilpackning och sånger som inte ens var roliga på 60-talet i kombination med alltför mycket öl vår självbild? Och hur påverkar det utomståendes bild av teknologer?
Jaha, oj, jag skulle visst jobba lite idag också.
Poängen med overallerna är ju just att de ska vara anti-individualistiska! De skapar grupp-gemenskap och samhörighet och är ett fantastiskt medel för att få de nya studenterna att känna att hör ihop som en grupp. Det är iallafall min erfarenhet av overaller! / Malin – sålde sisådär 130 rosa overaller igår :)
Tja, på Chalmers har bara medlemmar i föreningarna overaller, för att på nåt vis skilja sig från mängden. Vet inte om det är bra eller dåligt. Håller med om att nollning är bra, älskar faktiskt nollningen och önskar varje år att jag vore nolla igen, även nu när jag faktiskt är klar. Håller inte med om att knäppa saker som att tränga in så många som möjligt i en bil är dumt. Att göra knäppa saker tillsammans förenar. Åtminstone enligt min erfarenhet. Och sen tycker jag personligen mycket om de där knäppa sakerna.
Fast, hm, jag är ju en av de där tokarna som älskade allt och sen tog över och ordnade ungefär samma saker nästkommande år. En sådan som du nämnde, som mer eller mindre är boven i dramat… Jaja. :)
Nollningens funktion och betydelse – för gruppen eller individen – är värd att ödsla en tanke. Som när vi nollades, då i forntiden, och tvingades – nåja, uppmanades – trycka en kokosboll i ansiktet på varandra och äta upp – från motparten. Studiemotiverande? Integritetsbefrämjande?
Personligen tyckte jag nollningen åp Chalmers kändes både jobbig och överflödig. Inte själva konceptet i sig, utan snarare de aktiviteter som ingick, som jag ofta upplevde som förnedrande och/eller onödigt krävande. Jag är säker på att man lätt hade kunnat skapa minst lika mycket gruppkänsla utan studentikost trams, särsilt som de flesta ändå delar in sig i mindre klickar rätt omgående. Och visst kan man hoppa över nollningen om man vill det, men grupptrycket och förhoppningarna om att proceduren ska ge utdelning i form av socialt umgänge gör det relativt svårt. Man kanske borde privatisera nollningen; införa konkurrerande nollningskommittéer? Monopol är ju aldrig bra. ;)
Håller helt med dig här. Jag tycker rätt illa om hela studentkulturen. När jag började på högskolan (hoppade av rätt fort) så förväntade jag mig någorlunda hög intellektuell nivå, inte bara på de ämnen man skulle läsa utan också på dem man skulle läsa dem med. Men icke, sprit sprit sprit, fåniga sånger och Stefan&Kristerhumor. Nej huva, jag föredrar nog hippietillställningar på folkhögskolor.
Bergatroll: vilken fakultet läste du på? Det där du beskriver stämmer inte alls in på de humaniorastudenter jag pluggade ihop med …
Gustav: När jag nollades i Gävle (minns inte vilket år det var) så blandade de upp nollegrupperna med folk från alla utbildningar. Det kanske bara var spriten alla hade gemensamt…
Ack, de människor som går på något som kallas nollning i tron att det kommer vara avancerad intellektuella diskussioner på temat bör kontrollera sin självbild.
Nollning är och förblir en studentikos tradition avsett att skapa gemenskap och väcka barnasinnet åter. Dom som anser sig vara för seriösa för att ha ett barnasinne borde ha vett nog att hålla sig borta, att klaga i efterhand på det man frivilligt deltog i är snarast ansvarslöst.
Lyckligvis lever overallen ännu starkt, och det ska mcket till innan mästeriernas glada humör dör ut och ersätts av den vanliga tentaångesten.