Det här borde jag inte skriva, jag borde göra annat
oktober 19, 2007 av Thomas Lennartsson
Ett av mina större problem när det kommer till min karaktär är min bristande uthållighet. Stöter jag på minsta friktion så ger jag upp och gör någonting annat eller, än mer troligt, ingenting alls.
Var så goda att gissa om detta är till min fördel eller till min nackdel i mitt yrke. Rätt gissat, det är inte särskilt positivt, nej. Särskilt inte när allt detta ska göras inom mindre än en vecka:
- Få färdigt ett föredrag om kalla vita dvärgar i en stjärnfysikkurs som jag läser för tillfället. (Ni som nu får en bild i huvudet av ett gäng bleka, huttrande och kortväxta personer kan nog slå den ur huvudet på direkten; vita dvärgar är en typ av små, ljussvaga stjärnor med förhållandevis hög densitet, och jag ska alltså hålla föredrag om astronomernas försök att modellera dem med låg temperatur.)
- Räkna igenom ett antal föreberedelseuppgifter inför en tentamen i samma kurs.
- Göra en poster som presenterar min och min handledares kommande forskning om spektroskopi på lysrör. Denna ska jag sedan ta med till Uppsala under den andra halvan av nästa vecka, då jag bevistar ett möte som atom- och molekylfysiksektionen i Svenska Fysikersamfundet ska hålla där.
Någonstans mitt i allt ska jag kanske hinna göra någonting i labbet också. Fast det är väldigt lågprioriterat, måste jag erkänna.
Och bara för att illustrera min dåliga arbetsdisciplin så sitter jag såklart och bloggar om det, när jag egentligen borde avverka ovanstående punktlista. Suck.
Du prokrastinerar, men sen spottar du upp dig och lämnar in precis innan deadline? Låter som ett beroende av adrenalin, eller någon liknande substans som utsöndras vid framgång i samband med stress.
Förresten, varför sitter jag och kommenterar här på din blogg när jag också har en deadline?
Välkommen till doktorandens vardag. Om du inte redan prokrastinerar med hjälp av Piled higher and Deeper så rekommenderas det starkt: http://www.phdcomics.com
Hur som helst kan jag väl bara konstatera att jag känner igen mig i det där, och jag lyckades ju ta mig fram till doktorsexamen till slut. Tyvärr tror jag att det hela illustrerar en av forskarlivets nackdelar: den konstanta jakten på motivation inför uppgifter som ofta är mycket oinspirerande, eller så svåra att man inte orkar uppbåda tillräcklig entusiasm. Men så finns det ju de där stunderna då man känner insikt, glädje och förundran, och så är det plötsligt värt alltihop igen, och man gör hela veckans produktiva arbete på ett par dagar.
Ah, vi har alla varit där. Fast jag är faktiskt väldigt inne på det där att lägga mig till med tekniker för att förbättra min disciplin och produktivitet. Jag har till och med börjat läsa , även om en del av artiklarna mest är blaj.
Kolla förresten dessa råd om hur man är en bra forskarstudent. Jag gjorde inte precis så… men jag tror att det kan vara bra att grunna på sånt i början av doktorandtiden istället för i slutet, som jag gjorde.
Andra råd för doktorander kommer här och här
Vad gäller mer allmänna produktivitetsbefrämjande tekniker brukar jag ibland läsa Howard S. Becker, hans Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article och Tricks of the trade: How to think about your research while you’re doing it behandlar bland annat skrivprocessen och forskningshantverket; de står placerade i den där hyllmetern referensböcker som jag har till vänster om datorskärmen på skrivbordet, inom armlängds räckhåll från tangentbordet (tillsammans med The Chicago Manual of Style, Roget’s thesaurus, Jasanoff et al eds, Krige & Pestre eds, Paul Arden, Svenska skrivregler med flera).
Speciellt Writing for social scientists rekommenderas och trots titeln skulle det inte förvåna mig om delar av den är användbar för andra än humanister och samhällsvetare.
Tack för tipsen hör ni! Det blir mycket att läsa igenom… kanske så mycket att det blir kontraproduktivt och att jag inte kommer att hinner med mitt riktigt jobb ;)