De tre första månaderna sammanfattade

De senaste tre månaderna har varit bland de roligaste i mitt liv. Anledningen till detta är såklart att jag i augusti började på mitt nya jobb, som doktorand vid insitutionen för astronomi på Lunds universitet. Efter ett år som tillbringades i intellektuell dvala på mitt förra jobb, har min hjärna äntligen börjat jobba igen = skönt som attans attan.

Huvuddelen av min arbetstid tillbringas i mitt labb, där jag sitter med ett gäng lysrör, diverse elektrisk utrustning och sist men inte minst en Czerny-Turner spektrometer. Det är en gammal massiv tingest från 50-talet, men den fungerar mer än väl för mitt ändamål, även om den såklart har uppgraderats något genom åren; förr hamnade ens spektra på fotopapper, men numera sitter en liten CCD-kamera fäst vid spektrometerns utgångsspalt, så att informationen istället lagras digitalt.

De bästa orden som kan beskriva arbetet i labbet under dessa tre första månader är nog någonting i stil med “kreativ förvirring”. Kreativ eftersom jag har haft många idéer om vilka projekt man skulle kunna genomföra, och förvirring eftersom det funnits så många element i forskningen - allt från teorin till mätinstrumenten - som jag inte har haft någon större koll på. Man får, måhända föga förvånande, börja med enkla projekt där massiv insatthet inte är en nödvändighet och hoppas att någon slags djupare förståelse ska uppnås gradvis under arbetet.

Mitt i all förvirring har jag också lyckats producera en massa data. Mycket av mina mätresultat är också riktigt intressant, men inte på det sätt att resultaten bekräftar någon häftig teori om plasmor i icke-termodynamisk jämvikt, eller någonting liknande. Nej, de är intressanta eftersom de är tämligen obegripliga. Jag tittar på dem och ser att det definitivt försiggår något mystiskt där inne i lysröret. Jag kan i breda drag tänka mig några processer som ligger bakom konstigheterna, men har ingen aning om hur dominerande den ena processen är jämfört med den andra, eller hur mekanismerna mer i detalj ter sig. Vad jag däremot redan i nuläget kan föreställa mig är ett antal mer eller mindre lätt genomförbara experiment som har goda chanser att ge ledtrådar till svaren på dessa frågor.

Parallellt med experimenten måste jag även arbeta fram en vettig modell för vad som händer i lysrörsplasmat. Det är inte ett helt trivialt problem, eftersom det område av lysröret som jag fokuserar min forskning på är runt elektroderna, där spänningsfallet är så stort att elektronerna inte ens är i närheten av att hinna arrangera sig enligt någon Maxwell-Boltzmann-fördelning. Detta innebär i sin tur att ingen av våra normala termodynamiska ekvationer kan användas, strikt sett går det inte ens att definiera någon temperatur i området i fråga. Detta komplicerar genomförandet en smula, men med lite tid och datorkraft borde man komma en bit på vägen i alla fall.

Som kanske framgår av vad jag skriver ovan är jag väldig otålig och vill genomföra alla experimenten och datorsimuleringarna nu. Men det verkar som jag måste lära mig ännu en sak som har med forskning att göra: saker görs inte över en natt. Ibland kanske man väntar på någon livsnödvändig pryl till sitt mätinstrument som ska skickas runt halva jordklotet av någon halvseg leverantör. Ofta tar mycket av förberedelserna inför själva experimenten det mesta av tiden. Och så finns det ju annat man ska göra som doktorand, typ läsa kurser, bedriva undervisning, koka kaffe åt professorerna (OBS - skämt), och så vidare. Måste. Ha. Tålamod. Hurrf. Muuhrrf.

Jag har föresten planerat att skriva ett par längre texter som beskriver min forskning mer ingående än vad jag skriver här ovan, där det kanske mest ser ut som att jag sysslar med avancerad name-dropping. Hittills har jag dock varken haft tid eller ork till detta, men det är hur som helst på gång. I mitt huvud i alla fall. Sedan är det en helt annan sak att få ut allt ur huvudet och omsätta det till text, men ändå.

Über und aus.