Kommentarer till: Tro, vetenskap och ett synnerligen logiskt resonemang bortom det rationella

Av: Alexander

Alexander — Wed, 12 Dec 2007 09:32:11 +0000

Mig synes det som om du helt enkelt tar ett induktionistiskt/induktivt grepp på det hela, vilket för mig vid det här laget tycks vara det enda man kan göra, eftersom det är grunden inte bara för all vetenskap utan för alla prediktioner och all erfarenhets användning. Att liksom exempelvis Hume och Bacon påpeka eller erkänna att solen kanske inte går upp imorgon, men hönan som plötsligt en dag blir nackad gör ändå det enda rätta när den *inte* förväntar sig det, utifrån sin begränsade verklighetsuppfattning. Det väcker en annan intressant fråga, nämligen vilken sorts vetenskap eller vilken uppfattning om vetenskapen vi hade kunnat ha med en något större eller annorlunda kognitiv kapacitet. Skulle det rentav kunna vara så att den metaforiska bonden i detta nu faktiskt är på väg mot oss för att ge oss en obehaglig överraskning? Eller kanske tvärtom en väldigt trevlig sådan. Vem vet, en dag kanske universum helt oväntat börjar lukta mycket bättre.

Av: Thomas Lennartsson

Thomas Lennartsson — Tue, 27 Nov 2007 18:30:19 +0000

Åka: Jag håller med. De personer som låg bakom den “vetenskapliga revolutionen” på 1500- och 1600-talet, exempelvis, var ju i allra högsta grad djupt troende människor, som i många fall ville få en inblick i Gud, än att dissa hans existens. I många fall är det inte helt lättvindigt att separera religion och vetenskap och sätta dem i motsats till varandra, och det är väl det som är min poäng i hela mitt inlägg. (Även om jag kanske gör en något svajig uppdelning av de båda i den passage där jag säger att vetenskap bör ta hand om det världsliga, medan religionen bör pyssla med det själsliga.)

Hmm. Nu när jag läser igenom min text igen ser jag ett antal klumpiga formuleringar, typ:

“Varför skulle någon bli mer övertygad om vetenskapens förträfflighet?”

Här syftar jag inte på förträfflighet i någon allomfattande betydelse, vilket kanske det ser ut som (beklagar!), utan bara om fokus ligger på, typ, “förklaring av typiska fenomen vi hittar i naturen”, som att bollar alltid trillar ned på marken då vi släpper dem, osv.

Av: åka

åka — Tue, 27 Nov 2007 17:51:17 +0000

Rent idéhistoriskt har jag uppfattat det som att själva tanken om att världen är rationell verkar hänga ihop med tanken på en hjärna bakom alltihop, alltså att funderingar kring en rationell Gud har lett till att man betraktat skapelsen som begriplig och hanterbar. Dogmer och skolastik och hela konkarongen, liksom. Jag kanske borde läsa på om det här.

Fast de historiska rötterna kanske spelar mindre roll för dagsläget.

Hur som helst tycker jag att hela den här konfrontationen mellan “religion” (egentligen bara en viss form av religion, och en viss yttre aspekt av den) och vetenskap är väldigt olycklig. Folk är så arga hela tiden att det liksom aldrig blir någon intressant diskussion av.

Av: Peter S-W

Peter S-W — Mon, 26 Nov 2007 21:52:05 +0000

Äsch, kapitel 24 räcker gott. Allt det rafflande händer ju ändå alltid på slutet. (Gillar du kap 24 kan jag tipsa om att kap 23 också är tip-top.)

Sant, Dawkins är en reaktion på Bush et al. Men hur det än är med den saken är det kul att sådana här frågor kommit på tapeten igen. DN-debattartiklar om religiositet hörde inte till vanligheterna för tio år sedan, men nu är det vardagsmat. Inte mig emot i.o.f - klart intressanta frågor.

Av: Thomas Lennartsson

Thomas Lennartsson — Mon, 26 Nov 2007 21:38:29 +0000

Peter: Jag borde verkligen sätta igång och läsa “The Open Society” någon gång, jag har aldrig riktigt lyckats ta mig i kragen tidigare. Och visst är det sant, det som du säger, att det finns ganska vettiga (rationella? ;)) skäl till att välja rationalism framför andra mer godtyckliga ståndpunkter. Däremot tror jag inte att det rationella är önskvärt i alla lägen (mer själsliga, personliga prylar det vill säga).

Anledningen till att frågan om Gud, rationalism, och så vidare är på tapeten igen? Intressant fråga. Dawkins och Bush är väl sammanflätade, där det förra är en reaktion på det senare, bland annat. När det gäller mer samhällsvetenskapliga och politiska aspekter så tror jag att 9/11 och “kampen mot terrorismen” har mycket att göra med att dessa frågor diskuteras ånyo. Många hävdar ju att det från vissa islamska fundamentalisters håll förs ett krig gentemot väst, det rationellas högborg sedan upplysningens dagar. För min egen del har denna fråga i varje fall gjort diskussionen kring det rationella, vad det är, vad det är bra för, intressant, eller kanske till och med nödvändig för att kunna försöka förstå vad det är som händer i världen idag.

Inte ett fullständigt svar, bara ett fragment av många. Jag får fundera vidare på det…

Av: Peter S-W

Peter S-W — Mon, 26 Nov 2007 21:09:19 +0000

Vad beror det på att sådana metafysiska praktfrågor plötsligt börjar debatteras igen? Är det bara Dawkins - Delusion of God, är det en motreaktion mot den kristna Bush-högern, eller vad? I Sverige i varje fall hade väl Guds existens knappast debatterats sedan Hedenius (40-50-talet?), men nu är det åter en av de stora frågorna på kultursidorna. Rätt lustigt.

Även om det är sant att rationalism är en trosföreställning eftersom den inte kan grunda sina egna premisser (naturligtvis), betyder det inte att valet mellan rationalism och andra trosföreställningar (irrationalism) är godtyckligt, att det inte finns några vettiga skäl att föredra den ena ståndpunkten framför den andra. Kapitel 24 i Poppers The Open Society (i volym 2) reder ut frågan riktigt bra. Jag orkar inte leta reda på något Citat Som Säger Allt just nu, men kan verkligen rekommendera en titt på det kapitlet.