Jag kommer inte att rösta på Piratpartiet, varken i nästa EU- eller nästa riksdagsval, men jag kan ändå inte hålla mig från att kort kommentera Andreas Ekströms krönika i senaste Journalisten. Vad som i mina ögon är så märkligt med den är att Ekström stämplar PP som ett gäng oseriösa skojare i klass med Ny Demokrati och dissar folk som tillhör partiet för att de, enligt honom, är populister som bara lever efter devisen ”gratis är gott!”, medan han själv knappast för upp diskussionen till några högre höjder. Borde inte det bästa sättet att hantera allt detta osakliga bröl från piraterna att själv försöka vara saklig, och inte såga partiet för dess, uhm, ”vulgärestetik”? Eller handlar det om någon slags metaironi som jag är för gammal för att förstå mig på?
Ett snedsteg i stridens hetta, kan man kanske tycka. Men då ska man komma ihåg att det inte är första gången som Ekström trampar snett. Det här verkar ju nästan vara en konsekvent strategi från hans sida. Men jag blir gärna bevisad om motsatsen. Kom igen nu, för fanken.
Oscar Swartz är väl pirat? Han skriver i alla fall en del om fildelning som något gott. Och hans inlägg är seriösa om något. Han verkar mer insatt de flesta och har en bakgrund som journalist och delägare av Bahnhof m m. Bara för att ta ett exempel.
Jag skulle säga att det inte var andra gången heller. Nu läser jag ju inte hans blogg mer än sporadiskt, tar man med den i beräkningen så är vi väl uppe på runt tionde gången. Ekström var snett ute redan från början.
[...] hade inte tänkt att kommentera Andreas Ekströms krönika i Journalisten, den höll inte någon högre nivå. Och jag har inte för avsikt att rösta på Piratpartiet, så de får [...]