Nu ska det bli tillåtet att bygga nya kärnreaktorer igen, och det var ju roligt. Fast inte så roligt att jag trillar av stolen av gapskratt, för så stor skillnad tror jag att beslutet varken kommer att eller kan ha. Kärnkraft är en rörig historia, späckad av åena- och åandrasidor. På pluskontot kan nämnas att det är en energiform som inte släpper ut koldioxid i atmosfären. På minuskontot har vi bland annat kärnavfallet, som vi fortfarande inte riktigt vet vad vi ska göra med. Och så risken för härdsmälta såklart, även om den numera bedöms vara ytterst liten.
Jag tror inte att det här beslutet i första taget kommer att leda till någon nybyggnation av kärnkraftverk. Snarare upprustning av nuvarande, vilket jag ser som en bra grej eftersom det torde göra de befintliga både säkrare och mer effektiva. Jag är inte heller så säker på att uppförande av nya kärnkraftverk är så vidare önskvärt heller, även om man i debatten ibland kan höra rena halleluljakörer där kärnkraften kommer att rädda oss alla från Armageddon. Som Karin Bojs skriver så bör kärnkraft snarare ses som en möjlig del av lösningen på världens energi- och miljöproblem, en bland många andra.
Då kan det också vara på sin plats att lyfta fram andra delar av energiöverkommelsen (pdf), exempelvis att dubbelprövningen för vindkraft slopas. Inte för att jag heller ser vindkraft som någon teknologi som kommer frälsa oss alla, så effektiv är den inte, men processerna inför vindkraftsbyggen här i Sverige har en tendens att bli fånigt utdragna, vad jag har förstått.
Annars vet jag inte riktigt. Jag skrev nog inte det här för att jag brinner för energipolitik, jag hade nog inget bättre för mig bara.
Och jag drömmer om en decentralisering av energiproduktionen. Tänk om man satsade på flera mindre system som inte är beroende av varandra och som då inte blir så sårbara som dagens stora energisystem som brakar ihop vid minsta lilla storm. Solens energi borde vara den huvudsakliga ”råvaran”, men också andra energikällor som inte tar slut.
Liksom du, är jag också tvekande till kärnkraften så länge vi inte har löst avfallsfrågan. Men tekniken kan utvecklas till att bli otroligt mycket säkrare och effektivare än vad den är idag.
Jag trodde för övrigt att du brann rätt rejält för energi, dock i lysande form. :)
Susanne: Ja, decentralisering av energiproduktion får även mig att… hmm… ja, dregla. Nästan i alla fall. Lite solpaneler eller ett litet vindkraftverk på tomten, och sedan är man producent till sin egen el. Eventuellt överskott kan man sälja till någon annan. Vem vet, det kanske blir vanligare en vacker dag i takt med att tekniken blir mer effektiv/billigare. Och så finns det säkert vissa lagmässiga hinder som behöver röjas undan också, sådant har jag dålig koll på; men där går jag på magkänslan :)
Intressant! Men som så många andra snillen som spekulerar kring detta glömmer du fusionskraften. Läs gärna mitt inlägg i frågan: http://larsgafvert.wordpress.com/2009/10/04/gafvert-och-karnkraften/