Jag följer Phil Plait på Bad Astronomy för att få någon sorts koll på vad som händer inom astronomin idag. Jag läser inte hans blogg för näst intill religiösa utrop som dessa:
But, in fact, investing in science always pays off in the long run, as I have noted on this blog about 20 times in the past. [...] Even astronomy pays off. Basic research always does. That’s why it’s an investment, and not pork.
Nggh. Fnngh. Gnhöö. Så där. Ursäkta mig, men jag var tvungen att gräva mig ur den där 500 kg-floskeln som precis välte över mig. Han menar alltså att om man investerar i forskning så kommer detta alltid att betala sig? För att bena ut vad detta i sin tur kan innebära, eller vad jag själv anser, så får vi nog försöka utröna vad en bra definition av ”betala sig” är i sammanhanget. Jag kan i nuläget tänka mig två olika möjligheter:
1) Forskning leder till kunskap om världens beskaffenhet, och tillfredsställer på så sätt ett grundläggande behov som vi människor har: nyfikenheten, sökandet efter universums hemligheter, och så vidare. Investering i forskning leder därför till tillfredsställelse av detta behov = schysst.
2) De resultat som forskningen ger upphov till leder i sin tur till praktiska applikationer som mänskligheten kan ha nytta av, som penicillin, transistorn, Internet, och så vidare. Mer pengar till vetenskapen ger således upphov till mer nyttigheter.
Låt mig ignorera punkt 1) ett tag, eftersom jag inte tror att det var detta som Plait syftade på i första hand i sin bloggpost. Anledningen till att jag antar detta är att själva postningen handlar om vissa uttalanden som republikanernas förre presidentkandidat John McCain har gjort, där han i ganska raljanta ordalag ifrågasatte om satsningar på astronomisk forskning skulle leda till nya jobb. Fokus är alltså – i det här fallet – rent ekonomiskt: Kommer vi att få tillbaka våra pengar, och mer därtill, om vi investerar si och så många dollar i forskning? Här svarar Phil Plait ett rungande sjungande JA! I en annan – i övrigt välformulerad – bloggpost finner vi ett exempel på vad han kan tänkas grunda sitt positiva svar i:
Some estimates say that for every dollar invested in the Apollo program, more than 20 have been returned. That’s a huge payoff! Computer tech, communications, rocketry, and many other fields have benefited hugely from space exploration.
Jag har hört liknande påståenden angående Apolloprojektet, bland annat att en tredjedel av dagens teknologi direkt kan härledas till Apollo. Jag har ingen aning om sanningshalten i detta – om någon har bättre koll får denne gärna upplysa mig – men vi kan för skojs skull anta att detta är sant. Man kan också peka på CERN, som ju gav upphov till World Wide Web – en inte helt onyttig pryl.
Vid första anblicken kan detta ses som en rejäl samhällsekonomisk vinst. Problemet är bara att man här förutsätter att pengarna till respektive projekt är som givna från ovan, eller att dessa inte har kunnat användas till annat än vad de i slutänden användes till. Istället för att lägga pengarna på Apolloprojektet hade vi kunnat lägga dem på, säg, klimatforskning istället. Eller varför inte någonting helt annat, som vården? Eller kanske skattesänkningar? Och om man vill bygga partikelacceleratorer för pengarna, varför inte istället för CERN fokusera på ett gäng häftiga synkotronljusanläggningar, som jag tror skulle bidra mer till ekonomiskt signifikanta applikationer. (Finns det för övrigt någon praktisk applikation från CERN som inte är en biprodukt av verksamheten? Jag frågar av uppriktig nyfikenhet; själv har jag aldrig hört talas om någon, men jag är å andra sidan ingen partikelfysiker.) När man väljer att lägga pengarna på en viss sak innebär det alltid att man väljer bort en hel hop andra möjligheter; jag gissar på att det är detta som ekonomerna kallar för alternativkostnad.
Jag ägnar detta viss uppmärksamhet eftersom jag blir lite irriterad. Anledningen till min irritation är att jag ibland tycker mig se en selektiv blindhet i argumentation hos vissa forskare, som jag uppfattar som ruggigt naiv. Alltså, kom igen, det förstår ni väl ändå att vi inte har oändligt med resurser? Ibland måste man prioritera, och ett sätt att göra detta på är att jämföra den ekonomiska nyttan hos olika möjliga poster i budgeten.
Notera att jag här inte argumenterar mot projekt som Apollo, CERN, och så vidare i helhet. Vad jag vänder mig emot är en klass av argument för finansieringen av forskning, där man helt enkelt påpekar att forskning leder till bra grejer. Well, duh. Måste man nödvändigtvis använda sig av argumentation fokuserad på nytta så måste man ta resonemanget ett steg längre och visa att det projekt man förespråkar är nyttigare än andra möjliga projekt. (Detta är såklart ytterst simplistiskt formulerat, självfallet är en kombination av en mängd olika budgetposter det som är mest fördelaktigt för ett samhälle, och i realiteten står vi inför ett massivt, kanske olösligt, optimeringsproblem som vi kan tillbringa hela livet att klura på.) För mig är det exempelvis inte helt uppenbart varför vi i nuläget ska satsa på bemannade rymdfärder till Mars, när vi istället kan lägga pengarna på betydligt billigare obemannade rymdsonder.
Sedan behöver man ju inte använda sig av nyttoargument för att man ska satsa på forskning överhuvudtaget. Som jag redan nämnde i punkt 1) kan det vara så att driften att lösa Universums Mysterier är motivering nog. Det var frågor som dessa som fick mig att bli intresserad av vetenskap i första hand. Gotta mean something.
[...] sa ju att Thomas borde blogga mer, här är en förklaring [...]
Tack för den! Jag följer inte Bad Astronomy, men väl bl.a. Cosmic Variance där Sean Carroll kört samma grej. Jag hade funderingar på att skriva om det, men jag har varit för upprörd över annars begåvade människors totala idioti, och dessutom haft svårt att få tid och ork till bloggande ändå (flera inlägg på olika stadier i pipelinen).
Det är tyvärr nästan pinsamt att läsa det som flera annars utmärkta vetenskapsbloggar skriver om politik och samhällsekonomi. Resonemang som det här är tyvärr inte någon ovanlighet, utan tyvärr rätt representativt när t.ex. just Carroll går i gång om politik (vilket han gör på tok för ofta för en vetenskapsbloggs generella välbefinnande).
Dr M: Varsågod! :) Jag läser också Cosmic Variance, och har noterat Sean Carrolls… tja, vad ska man säga… ”snedsteg” där. Jag förstår inte heller varför vissa personer som är sakliga och kunniga inom sitt eget forskningsområde helt plötsligt går helt bonkers då det handlar om saker som forskningspolitik.
En aspekt kan ju vara att människor har en tendens att argumentera extra hårt för det de själva pysslar med, eftersom det är det de brinner för. Lägg därtill att den vetenskapliga debatten i USA har varit ytterst infekterad under de senaste 10 åren, med allt från kreationism till Bushs diverse underliga tilltag. I ett sådant läge tror jag att forskare generellt blir lite extra onyanserade, att ens snudda vid ett resonemang som öppnar för att deras egen verksamhet inte utgör himlariket på jorden är ett tecken på svaghet som deras motståndare lätt kan utnyttja i framtiden.
Min tolkning av det första citatet är att Phil Plait är mycket väl medveten om att det framför allt handlar om är att rymdforskningen ‘betalar sig’ framförallt i bred mening. Teflon och GPS till trots.
Plait väljer väl sina strider, och fajtas framförallt med de vidskepliga och religiöst motiverade politiska krafter snarare än de som argumenterar mera, äh, vänsterkonservativt. Det påverkar hur han väljer att argumenterar. Bad Astronomy är ingen blogg om forskningspolitik, CV är närmare men är väl inte heller det.
Själv tycker jag inte att det är bevisat att rymdforskningspengarna inte vore bättre investerade i sjukförsäkringar, a-kassa, aidsforskning mm.
Men så länge det slösas långt större mängder på långt onyttigare saker (Irakkriget är för många ett paradexempel) så är det lite halmgubbevarning över den frågeställning.
Det är också ett argument som Plait har drivit, och han håller dessutom helt med dig att rymdsonder är vettigare än Mars-resor. Där ska du hellre bråka med Christer Fuglesang och Stephen Hawking, som både argumenterat att vi borde börja öva redan nu på att åka ut bortom jorden just av det skälet att det kan bli skitviktigt i framtiden kanske redan innan solen blir röd jätte.
Robert: Tack för dina kommentarer!
Med ”bred mening”, menar du då att forskningen betalar sig i form av, säg, kulturellt värde, det höjer bildningsnivån i ett land i stort och så vidare? Det är möjligt att han syftade på mer än bara den ekonomiska aspekten, det kanske till och med är troligt när man tar allt annat som han har skrivit tidigare med i beräkningarna. Dock, oavsett detta, vad jag reagerar på är att han säger att satsning på forskning i allmänhet och på grundforskning i synnerhet alltid betalar sig. Jag är lite allergisk mot så starka uttalanden, kanske för att det mer får tonen av ett slagord än ett argument.
Sedan håller jag med om att det finns ett stort antal saker som USA lägger pengarna på – som Irakkriget – som är mycket värre än rymdforskning (som ju till och med är ganska bra). Jag tror också, som du, att Plaits sätt att argumentera måste ses i skenet av de galna åren med Bush, som inte tycktes vara särskilt vänligt inställd till forskares frihet. But still, när folk uttrycker sig såpass starkt och kategoriskt som jag ändå tycker att Plait gör ibland, blir jag inte särskilt benägen att lyssna på dem.