Förra veckan var det konferens här på Fysicum i Lund - ASOS 9, eller måhända mer belysande eller mer förvirrande The 9th International Colloquium on Atomic Spectra and Oscillator Strength for Astrophysical and Laboratory Plasmas. 100 deltagare under drygt 3 dagar; skönt med en rivstart på nya tjänsten, typ. Den grupp vid Lunds observatorium som jag arbetar på, Atomär astrofysik, var med och arrangerade hela spektaklet, så förutom att jag kunde delta i själva “riktiga” konferensen, fick jag dessutom en inblick i hur det går till bakom kulisserna. Det är ett enormt arbete som ligger bakom en lyckad konferens, ett logistiskt monstrum som måste betvingas. Hotellrum ska bokas, lokaler måste fixas i ordning, mat och fika måste anförskaffas och förberedas, informationsblad ska skrivas och tryckas, och så vidare. Jag är väldigt imponerad av alla som var med och arrangerade allt detta, för konferensen flöt på hur bra som helst. Bra jobbat! (Vågar jag skriva någonting annat? Annars kanske jag upptäcker att mitt kontor och alla mina papper är spårlöst försvunna när jag kommer till jobbet på måndag morgon… Och att alla tittar frågande på mig och säger att de inte har någon aning om vem jag är.)
Det fanns också mycket annat att lära, och då pratar jag inte bara om fysik. Det område där man antagligen lär sig allra mest på konferenser är presentationsteknik. Även om alla deltagares fokus låg på spektroskopi, så inbegrep ASOS forskare med ganska olika bakgrunder (från fusionsreaktorforskning, till belysningsteknik och astrofysik), och då går det inte att börja första Powerpoint-sliden med störningsterm 3-7 i Kwoftmann-G’hbzools relativistiska vågekvation, typ. Och ska man hålla ett föredrag på en halvtimme (med utrymme för frågor från publiken) så är det rätta antalet slides inte 30.
Bra, då har vi rett ut det.
Sedan innehöll ju konferensen lite fysik också. Men det kan vi ta en annan dag.
Postat i the wild and sexy life of forskarutbildningen | 7 Kommentarer »
